När jag ser bilden av Bengt Inghammar framför mig möter jag en mild och stillsam man med en varm blick. För några dagar sedan nåddes jag av budskapet att Bengts blick hastigt lyst färdigt. Jag vill därför berätta något om vad han betytt för EKHO-Göteborg.
Blicken mötte jag första gången i mitten av 1970-talet då jag som student bodde på ett kristet studenthem i Göteborg, som hette Jeriko. Jag hade där den ärofyllda titeln husfar bland studenterna och Bengt var kaplan och satt i styrelsen för hemmet och vi hade ganska mycket med varandra att göra vad gällde angelägenheter som berörde oss boende. Föga anande jag då att våra blickar och vägar skulle mötas i helt andra frågor ett antal år senare då jag hade kommit ut som gay. Jag förstod efterhand att blicken var kraftfull och trofast under alla omständigheter och stormar.
Vi hade hösten 1981 bildat föreningen EKHO Göteborg och jag var dess förste ordförande. Året därpå anordnades den första s.k. frigörelsehelgen i Göteborg av RFSL – vilket var föregångaren till nuvarande pridefirande. Året dessförinnan hade jag varit på min första frigörelsegudstjänst i Storkyrkan i Stockholm och blivit mycket berörd och kände att en sådan gudstjänst ville jag försöka anordna i min hemstad. I Stockholm stift fanns en gayvänlig biskop Ingemar Ström. Problemet var bara att i vårt stift fanns en biskop Bertil Gärtner som var helt emot allt som hade med homosexuell frigörelse att göra särskilt inom kyrkan, därför kändes det i förstone helt meningslöst att ens ställa fråga om en Gudstjänst på detta tema i vårt stift. Några år tidigare hade emellertid en kyrkoherde i Annedals församling vid namn Bengt Inghammar helt emot biskopens vilja välkomnat och anställt den första kvinnliga prästen i stiftet i sin församling - Anne Stridh.
Då jag sedan tidigare kände stort förtroende för Bengt och visste vad han stod för beslutade jag mig för att ställa frågan om att anordna den första Gudstjänsten utifrån ett HS-frigörelsetema i Annedals kyrka. Vid första samtalet var Bengt positiv, men sade att han inte kunde ta ett sådant stort beslut på egen hand utan att han måste ta det tillsammans med församlingens kyrkoråd. Jag inbjöds därför till ett deras nästa sammanträde och berättade där om vilket intryck gudstjänsten i Stockholm gjort och att särskilt betydelsefullt hade det varit att offentligt välkomnas i en kyrka att fira mässa som gay. Efter en överläggning beslutades att en sådan gudstjänst fick genomföras i Annedalskyrkan under den kommande frigörelsehelgen. Vid denna gudstjänst och ett antal följande år stördes gudstjänsterna av demonstranter på olika sätt och kyrkan fick bevakas av ridande polis, men kunde ändå genomföras. Bengt blev emellertid anmäld till domkapitlet för sitt oerhörda tilltag att inbjuda HS-människor att fira gudstjänst med mässa i Göteborgs stift med ett särskilt tilltal att de var speciellt välkomna. Han blev inte fälld.
Föreningen EKHO Göteborg planerade tidigt att anordna läger. Problemet var att hitta lägergård. Vi ställde frågan till ett antal församlingar, men så snart de fick veta att det vi var en kristen HS-grupp blev det obligatoriskt nej. Åter vände vi oss till Bengt Inghammar och han erbjöd oss omedelbart att utan kostnad använda Annedals församlings fina lägergård Lyckebo. Vi kom därför att under Bengts beskydd att ordna läger på Lyckebo från början av 1980-talet och ett 25-tal år framåt.
1985 berättade en medlem i EKHO Göteborg att hen blivit avstängd från sin diakonala praktikplats efter att det hen blivit ”outad” i den församling i Göteborg där hen praktiserade. Vi vände oss då kanske lite blåögt till dåvarande ärkebiskop och undrade om det var OK av församlingen att agera på detta sätt och fick svaret att det att det var inget han hade åsikt om eller tänkte engagera sig i. Vi förstod då att man som HS inom kyrkan i princip var rättslös. Åter tog vi kontakt med och informerade Bengt Inghammar. Han blev mycket upprörd och meddelade att personen omgående kunde få fortsätta sin praktik i Annedals församling, vilket anordnades. Efter praktiken fick den berörde även anställning i församlingen. Ungefär samtidigt fick en HS-lärare vid ett kristet gymnasium i Göteborg besked om uppsägning efter att hen hade medverkat i den s.k. Gayradion. Även här medverkade Bengt så att uppsägningen ogiltigförklarades.
På 1980-talet bildades en avdelning av Noaks Ark i Göteborg och Bengt blev naturligt nog kontaktperson för Göteborgs kyrkor.
Efter att partnerskapslagen antagits i mitten av 1990-talet välsignade Bengt ett HS-par i Annedals kyrka och han blev åter anmäld till domkapitlet, men även denna gång friades han.
I slutet av 1990-talet nåddes EKHO Göteborg av Elisabeth Ohlsson Wallins fråga om det var möjligt att visa utställningen ”Ecce Homo” i Göteborg och jag vände mig till Bengt Inghammar för råd. Han meddelade strax att utställningen var välkommen att visas i Annedals kyrka. Det blev visning med mässa vid tre tillfällen under samma dag och med fullsatt kyrka varje gång. Sammanlagt 3000 besökare kom, men än en gång blev det demonstrationer och störningar både i och utanför kyrkan och kravallpolis måste tillkallas och kyrkan låsas under pågående gudstjänst.
En bit in på 2000-talet genomförde jag och Gunnar Svensson en undersökning om tillståndet för unga HBTQ-personer inom Göteborgs kristenhet, vilket resulterade i boken ”Tystnaden blir människa” och där Bengt Inghammar och Eva Reimers skrev förordet. I början av milleniet var Bengt med och bildade det kyrkliga partiet Öppen Kyrka där en av de viktiga frågorna från början var HBTQ-personers rättigheter.
Bengt har tilldelats RFSL-Göteborgs pris Hellmanpriset för sina modiga och extraordinära insatser för HBTQ-rättigheter inom kyrkan i ett stift där motståndet traditionellt varit extremt starkt. Under minst 25 år har Bengt outtröttligt ställt upp och hållit i våra sena fredagsmässor i Oscar Fredriks kyrka och deklarerat att det varit ett av hans största glädjeämnen. Inte så långt före sin bortgång kontaktade Bengt mig och ville diskutera om vi inte tillsammans skulle kunna sitta ner och reflektera över och formulera oss kring utvecklingen av HBTQ-frågan inom Göteborgs stift. Nu hann det inte bli så, men det får belysa hur angelägen vår situation varit för Bengt.
Ett oändligt tack till vännen Bengt med den kraftfullt varma blicken som följt oss i EKHO.
Börje Blomster